Deckeln sedd ovanifrån med tändkulan synlig i hålet.
Tändkulans undersida
Topplockets ovansida med hålet för insprutningen synligt
Spridare med kulventil och munstycke
Bränsleinsprutningen i aktion
Topplockets undersida med utloppet för vattenkylningen längst ned i bild
Det som kännetecknade tändkulemotorn från början var att man hade en spridare som sprutade in bränsle
snett nerifrån upp i ett varmt förbränningsrum kallat tändkula.
Insprutningen sker med en bränslepump som styrs av en regulator.
Insprutningen sker kort efter att kolven har passerat nedre vändpunkt. När bränslet träffar det varma godset
i tändkulan utvecklas brännbar gas och när gasen komprimeras sker en explosion. Denna typ av insprutning ger 25-30%
lägre effekt än toppinsprutning som är en modernare konstruktion.
För att kunna starta motorn måste man värma tändkulan ca 10 min med blåslampa genom ett hål i sidan på deckeln.
De äldsta Nilssonmotorererna och motorer av typ A har sidinsprutning.
